24.5.09
a smile on the lips & a hole in the head. eller typ världens längsta inlägg om psyksaker ni ändå inte orkar läsa.
WHY IT SUCKS TO WRITE A BOOK.
Det började med att jag på grund av att jag var så duktig på att tacka nej till att tillåta mig att vara destruktiv utvecklade en extremt kraftig inre stress som jag var van att bli av med tack vare skärsår - som jag nu alltså inte skapade. Märktes till en början på att mina HYPNOPOMPA HALLUCINATIONER blev allt vanligare förekommande.
WHAT MAKES YOU THINK PSYCHOSIS IS APPEALING, ANYWAY?
Det var i februari jag flippade. Jag & Tåmmpi hade just tittat på film & när vi skulle slafa kom det över mig som en bomb. Jag glömde bort vilket år det var, DISSOCIATIONskänslorna kvävde mig, möblerna i hans lägenhet pulserade i en synHALLUCINATION & påbörjade meningar från min sida dog snabbt ut då jag glömde bort vad jag pratade om.
MAKE IT GO AWAY.
Jag förstod inte vad som hände med mig. Bara att någonting var jävligt fel. Kände mig insnärjd i någonting plågsamt jag för allt i världen varken förstod eller kunde kontrollera. Det första klokhetsskapande jag stötte på i min jakt på vad som skedde var fakta om KONFUSION. Symptomen var ihållande, om än inte lika kraftiga som när allt slog till under den natten. Koncentrationssvårigheterna var mega. Klarade inte ens av att läsa serier. Glömde bort alla mina koder. Allt jag tittade på bara växte & rörde sig. Ibland kom lättare vanföreställningstankar över mig.
LET'S GO TO REHAB!
Mycket tydde på någonting PSYKOSartat, men en del saker stämde så jävla dåligt att jag fortfarande inte kunde förstå vad som egentligen var krejen. Jag har mestadels upplevt för mycket 'koll' för att det skulle kunna klassas som psykotiskt, av vad jag vet om psykoser. Det var psykos.. men ändå inte.. så vad var det då?
HOW DO I FEEL?
Jag klurar fortfarande på det. Vad är det som har hänt? Vad är det som händer? Vad kommer att hända? Vad i helvete är det för plågsamt bus min hjärna roar sig med? Efter ett uppehåll från min kvasipsykos skar jag mig då jag märkte att den vid ångest gav sig till känna igen. Allt för att hålla den borta från min emotionella port.
SOMETIMES, BEING STRONG CAN GO FUCK ITSELF.
Men den höll sig inte borta. Den återkom - med besked.
I DON'T KNOW WHAT TO SAY, I JUST CAN'T GET AWAY.
Vad jag kände att jag behövde var en trygg famn som kunde mildra min ångest. Ärlighet, ljuva sanningar, omtanke. Stöd. Vad jag överallt läste att jag behövde var stöd. Vad jag inte fick var stöd. Det gjorde så ont att räddningen kunde vara så nära men ändå var biljontals ljusår bort. & jag kände att min kontroll slant mig mer & mer ur händerna..
ATT VARA INTE SÅ VIKTIG.
Sedan hade forskandet i det hela legat i stilltje, för jag kom ingen vart. Jag fick inte från något håll - varesig läkare, psykolog eller google - någon vettig information som kändes tillräckligt överensstämmande för att jag skulle haja vad som hände i mig. Så jag nöjde mig med att det var någonting psykosartat, på något vis.
För ett tag sedan började jag mer & mer lägga märke till hur min kropp bar på praktiskt taget konstanta vibrationer. Milda sådana vid tillstånd som inte var alltför jobbiga, & ökande när psykosupplevelserna & ÅNGESTen ökade. Jag anade ett samband & frågade runt bland folk om dom kände vibrationer i kroppen & då ingen förstod vad jag pratade om bestämde jag mig nyligen för att googla 'vibrera psykos' & jag hamnade då på en sida om MEDITATIONSPSYKOS. Mycket där kändes inte alls överensstämmande, exempelvis själva meditationssnacket då jag aldrig har mediterat, men en sökning på vissa ord i texten ledde mig till SCHIZOTYP STÖRNING.
Anledningarna till att schizotyp störning är det närmsta jag kommit en sanning just nu är dessa: Jag innehar ett relativt EXCENTRISKt beteende. Starka utanförskapskänslor (troligtvis inte allt för frånkopplat från det 'excentriska'). Mitt psyke är kvasipsykotiskt (får för mig att jag sjunker ner i gräset jag går på, ser mig ofta om för att jag tyckt mig uppfatta någonting hotfullt i ögonvrån som inte finns där, hallucinerar, tappar kontrollen m.m.). Av rädsla för svek bär jag på kraftigt ogillande inför att påbörja nära relationer med andra människor. Av samma anledning är jag ofta lustad att dra mig ur mina pågående relationer. Vissa PARANOIAtendenser. Viss emotionell oförmåga - tom APATI & ett hjärta i koma (kärleken är spärrad, jag kan inte älska, jag kan inte förälska mig, & ärligt talat bryr jag mig inte om människor på det sättet jag gjorde för ett par år sedan). Dissociativa upplevelser. Jag har svårt för att känna trygghet & våga komma människor nära samt låta dom komma nära mig (relaterat till rädsla för svek) vilket resulterar i att jag antingen har få alternativt inga vänner jag känner att jag står 'nära' (just nu 0, någonsin 3, men snälla ta inte illa upp). Att jag har svårt att stå nära människor resulterar även i att jag har svårt för närhet - den enda närhet jag klarar av är den från någon jag känner trygghet med eller från en man jag vill ha sex med - andras kramar är obehagliga men jag har försökt 'tvinga' mig till att göra sådant för alla andra tycker ju det är så jävla mysigt & jag känner mig så jävla fel. Upplevd fientlighet är för mig ruggigt ångesttriggande. Hyser benägenhet att isolera mig. Bär på en faslig massa ilska (som främst blir outhärdligt stark när psykos tränger sig på). Livet & världen känns som meningslösheter.
(allt detta är inte till bekymmer för mig - exempelvis kramarna, dom klarar jag mig utan, men det är bra att ändå veta vad som kan vara symptom på någonting större som i sin tur kan bära på sådant som är till bekymmer - exempelvis kvasipsykoserna.)
Till skillnad från psykostillstånd vid SCHIZOFRENI är den med schizotyp störning allt som oftast medveten om vad som är verklighet & vad som är ett trasigt psyke som skakar om allt. Detta är vad som främst varit orsaken till att benämningen 'psykos' känts fel för mig. Det har varit för lite & jag har varit för medveten. Kännetecknande för schizotyp psykos är just att det är lite & man är medveten.
Schizofreni i släkten, traumatisk uppväxt & tidigare/nuvarande BORDERLINEproblematik (schizotyp störning har kallats för borderline schizofreni) är tre störningstriggande tingestar - jag prickar tre.
Exempel på saker som skiljer sig från mig & som gjorde att jag först totalt tänkte avfärda schizotyp: blygsel & svårigheter att interagera i sociala situationer. Formuleringsproblematik. Tro på vidskeplighetsföreteelser så som magi & telepati. Brist på sexuellt intresse.
So not me.
Sedan kom jag att tänka på alla dom sakerna som en borderlinepatient kan ha, som jag stod väldigt långt ifrån (exempelvis svartvitt tänkande, allmän relationsproblematik) & att man absolut inte 'behöver' pricka i alla punkter, utan ett flertal, för att det ska verka vara en trolig orsak till problem. Eftersom detta är vad som stämt bäst överens på mig under mina senaste månaders sökande kommer jag därför att ta upp mina misstankar med min läkare då jag träffar honom om lite mer än en vecka.
Kom ihåg: jag har fortfaranden INTE självdiagnostiserat mig & jag VILL fortfarande inte vara schizotyp. Detta handlar om kunskapstörst & lust att bota mig. Jag vädrar bara tankar, precis som jag gjort i inläggen länkade i denna text. Precis som jag gjort i så många andra inlägg gällande helt andra saker. Jag är sådan - en tankevädrare. & framförallt en människa som krälar runt i gyttja & gräver efter hopp. Vet ni en sak som inger hopp för mig? Jo - att få kunskap om mina bekymmer. DET är vad jag pysslar med.
Vet inte om någon orkat läsa skiten men det var skönt att skriva i alla fall, & det är vad som räknas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Jag tycker du verkar vara en otroligt intressant och stark person. Jag beundrar dig för att du orkar ta dig igenom så mycket och vågar konfrontera andra människor och säga vad du faktiskt tycker och tänker. Det behövs fler som kan vara lika ärliga som du.
Jag har också känt vissa psykosliknande saker under våren, absolut inte lika allvarligt, men ändå.(Typ att jag var tvungen att googla ordet känt för att försäkra mig om att det stavas känt.(stavade kännt först.))
Och jag vet inte hur det är med dig men jag misstänker ett smärre samband med marijuana, då den konsumtionen har ökat nämnvärt under året. Tänkvärt?
Jag tycker att du resonerar väldigt vettigt och klokt och jag hoppas att du kan bli ännu lite klokare hos läkaren. Förstår att det var skönt att skriva av sig.
Och inte för att nedvärdera eller förminska andras problem, men att googla hur känt stavas tror jag inte är det ultimata som kännetecknar en psykos... alla blir vi väl osäkra på stavning ibland. Syftar på kommentaren ovan mig.
det ärju vad jag tycker så bra om,
at du säger rakt ut, vad du tänker,
och at läsa är enklare än at förstå ;) sorry -
meditation och bio-feed-back är metoder som hjälper at kontrollera sig (eller delar av sig), men det behövs erfarna läkare for that deal!
lycka till!
du hade rätt jag orkade inte, men så firar jag sista söndagen i veckan vilket man inte gör nykter direkt. Lovar läsa imorgon!
det viktigaste läste jag däremot OCH det stod sist... nämligen att huvudsaken det gav dig nått att du skrev!
nä nu ska här skakas i hallonbuskarna, vill du med så räck upp handen.
Candy: Nej nej, det är verkligen inte jämförbart. Det var inte så jag menade det.
Jag orkade läsa och vill bara säga att jag hoppas du har en bra och smart läkare som tar dig och dina funderingar på allvar. Nogtjatat om att man inte ska diagnostisera sig själv, det är ju rätt givet att det bästa är om man låter en professionell läkare titta på saken också.
Men (och det är ett ganska stort "men" iallafall) DU känner ju dig själv allra bäst och om den här förklaringen känns rimlig och "rätt" i magen så är ju sannolikheten rätt stor att du åtminstone är på rätt spår. Du är väldigt klok och insiktsfull. Jag önskar dig allt väl och hoppas att du med svaren på vad som händer med dig också får ett svar på hur du kan komma tillrätta med det.
Sarah:
Oh ja folk kan bring on the ärlighet nu! tack för orden :)
Fia:
Inte i mitt fall i alla fall. Jag har skrivit i kommentarer & inlägg förut att marijuana med hög säkerhet troligtvis icke är någon bov i dramat. Marijuana är däremot vad som hjälpt mig lindra problemem eftersom dom beror på ångest & marijuana lindrar ångesten (& alla vilsna jävlar som hittat hit for dah first time å bah "men öhh man ska inte röka bort ångesten" - min teknik är inte att röka när jag har ångest utan att röka en kväll & skala av ångesten i månader med det). Sättet psykosen startade på, lugnar sig på samt utvecklats på tyder på att det beror på dom oerhörda inre påfrestningarna jag upplevde när jag samlade på mig alla ångestkänslor för att jag inte fick utlopp för dom genom cuttning. Utan marijuana hade jag med stor sannorlikhet inte varit så stabil som jag ändå är nu (vilket inte är särskilt stabil men jag vet att det kan vara såååååå mycket värre).
Candy:
Nä det är nog inget ultimat psykoskännetecken.. däremot kan det vara bra att ha koll på om man plötsligt blir sämre på att stava & så, ett bra konfusionstecken & konfusion kan vara psykostecken & so on.. fan vad jag googlade ord & stavade som ett särbarn första tiden efter förvirringsattacken :D
simika:
Meditation verkar så boring.. så jag skippart. & så kan man jö få psykoser tydligen, håhåjaja.
Pellefant:
Huuu hallonbuskar, det låter utomhusigt, utomhusigt är kallt :| men funderar på att börja använda vårskor snart..
ida:
Det tråkiga är att många verkar förvirras av olikheterna i att diagnostisera sig själv & att söka information om problem. Diagnostisera sig själv - not so good även om jag inte känner att jag är lika kritisk till det som många andra är. I vissa fall kan det ju vara så förbannat solklara saker.. däremot kan solklara saker ibland vara nåt ANNAT lika solklart så därför bör ju läkare kolla läget på folk. Men att söka information om problem förstår jag inte hur någon ens orkar tolka som någonting negativt. Folk inom psykiarin har alltid älskat att jag gör det. Dels gör jag ju jobbet smidigare för dom haha, men främst beror det nog på att dom då ser en vilja att bli bra för jag gnatar så jävla mycket om vad kunskap gör för min hälsa.. Kunskap är självkontroll. Självontroll är harmoni. Harmoni är lycka.
Jag hoppas din läkare är villig att klura ut med dig om vad som pågår...
Jag är en person som alltid varit väldigt medveten om mina problem och jag kan bara tänka mig att det där måste vara en sjukt hemskt situation att vara i att inte veta och undra undra undra.
Och vi borde bomba vresiga läkare och oförstående psykologer...brr så trött på dom
Nicole:
Samma för mig, har oftast, åtminstone sedan jag var 18 & diagnostiserades & upptäckte hur stärkande det var att luska i problemen - vetat vad trubblet är & vad jag ska göra. Så detta är en riktigt geggig situation. Men nu var det ungefär 3 månader sedan helvetet började & jag är redan bra mycket klokare så något ungefärligt svar ska jag nog snart nå I hope :)
Okej, ja det som är bra i hela din misär är väl att du är bra på det där med självinsikt.
Fia:
Någon slags superskill måste man ju ha utvecklat under åren haha.. men jävligt tråkigt om du upplever problem =/ vilken dag i veckan ska vi träffas? För nu bestämde jag att vi ska det.
Jag läste faktiskt allt och är helt på det klara på varför du söker svar. Det är ju inget ovanligt att man vill bli frisk, det är typ den enda önskan man som sjuk har. Tycker det är helt normalt.
För att dra en parallell tycker nog många att du självdiagnosticerar dig för att dom inte vet vad du talar om, allt som har med psyket att göra verkar skrämmande för många. Det fysiska är lättare, som att någon med cancer testar alternativa behandlingsmetoder känns ju bara normalt, man kan förstå cancer: Det är en knöl som ska bort innan den sprider sig. Det är inte lika lätt med en psykisk sjukdom.
Det man inte får glömma, vare sig man har en schizotyp störning, ångest eller parkinson: Man ÄR inte en sjukdom! Man har en depression, ergo: Är inte deprimerad.
Tycker jag iaf!
Klart som f-n det orkar läsas! Skämmes!
att vilja få reda på vad som faktiskt ähnder tror jag är en väldigt bra grejj för att må bättre, då har du kontrollen på huvet, inte tvärt om!
PhÜzZ!!!!!
Du har inte funderat på om du i själva verket är ovanligt normal? Med tanke på världen vi lever i...
Susannah Torarpsbacke:
Ja fysiska besvär tas också ofta mer på allvar, det i huvudet kanske man bara "hittar på".. & när någon upptäcker en knöl & vill veta om det kan vara cancer talas det ju inte om ur puckad personen är som 'självdiagnostiserat' sig (vilket ju inte ens är fallet). Mycket mycket tråkigt att det ska vara så :/ & jag tycker precis samma sak! Vd gäller t.ex. borderline så var jag min personlighet & jag hade en borderlinestörning. Stor skillnad att vara & ha jö. Men många vill inte fatta det, därför så många fördomar om att "blahblah alla med borderline är likadana" som om vi bore några slags sjukdomskloner.
le 'röss:
Ska aldrig underskatta din läsförmåga någon mer gång :D
Lil Lina:
Jao jag & mina docs tycker också det är bra, fattar inte varför folk ser nåt negativt i kunskap :|
Del:
Alltså, 'normal' är för mig någon som är väldigt normativ vilket jag inte är så jag tycker inte att jag är normal - ty jag avskyr normstyre. Däremot tycker jag inte att jag är märkligare än andra, mer tvärtom. Jag tycker det är dom andra som är konstiga. Men trots det så är psyket fuckat, fast det är ju bah en del av mig & den fuckade delen är vareis normal eller omärklig.. mest förvirrande.
Jag orkade läsa och jag lyssnar. Och jag håller med om angående att ta reda på saker själv och hur givande det kan vara, även om det inte bevisar någonting.
Tycker att det är bra att du letar på nätet själv men snöa inte in i det för mycket bara. Och nää, jag tror inte att mary är boven i dramat häller hon är snarare en vän som håller en i handen en regnig sommarnatt. Jag har själv många gånger tänkt att jag skulle försöka diagnosera mig själv, men jag vågar inte. jag är rädd att jag ska komma fram till att jag är gravt psykiskt sjuk och det är en sanning jag inte skulle kunna facea.
Lycka till!
Pöss
liknande hände mej för 2 år sedan och jag är fortf skev och har PRECIS börjat behandlas för psykos, har även schizofreni i släkt och är sjukt rädd att det bara ska gå ännu mer ner för mej...
Skicka en kommentar