LET'S GO TO REHAB!

This post will mainly be in Swedish 'coz it will be stuffed with strange terms & that for me is a tough one in English. But I'll take a short blog break 'coz I'm experiencing abstinence syndromes since I've not been kissing the destruction lately (more than 2 months now). It kills me & I don't want to be killed so I'll focus on the howtosurvive-part. Back next saturday!
*KIZZÄZ*.


Kommer att ta en liten blåggilajnenpaus för att checka in på rehab. *ÅKEJJASKÅJJABAH* men ungefär, nästan, ändå. Detta är den korta, sanna sagan om vafan som händer med mig: Jag är ruggigt beroende av destruktivitet. Lukten av grillad korv från nybränd hud. Skärpan mot skinnet när kniveggen öppnar upp för det röda. Chipssmulor i hela min säng. Äckel & illamående när jag hetsförgiftar mig med nikotin, trots att jag skyr cigg - just därför, vill jag poängtera. Just därför. Jag är beroende av att skada mig själv - eller månne föremål i min omgivning (många pallar har döden dött i min närhet) - för av någon sjuk anledning är det som tigerbalsam på det onda i den s.k. själen. Jag hatar att jag älskar det så, för nu har jag inte kysst destruktiviteten på mer än 2 månader & jag blir skogstokig. Min naiva uppfattning var att fysiskt beroende kan medföra grava abstinensbesvär, men att psykiskt beroende inte innefattar någonting 'mer' än klassisk abstinensvånda (även om bara det kan vara ett nog hårt slag för att leda till en sovplats under jord). Jag hade fel.

Det är ett psykiskt beroende jag & mitt sargade psyke skapat, & detta psykiska beroende har givit mig följande abstinensbesvär (som i samtliga fall är som mest påtagliga desto värre jag mår för stunden):

• Minnesproblem. Glömmer främst bort ord & den korrekta stavningen ord har (med gammalt MVG i svenska i bagaget märker jag det tydligt). Kan även vara problematiskt att föra en konversation när jag upplever djup ångest, ty hur konversationen påbörjats & vad den handlar om kan jag ha glömt bort efter 26 sekunder. Lyckades även glömma bort vilket år det är, under den abstinensattack som drabbade mig värst.
• Dissociativa känslor. Som om jag inte finns, som om musiken jag lyssnar på kommer från en annan dimension för att den inte känns att vara 'här'. Som om jag inte känner igen Tåmmpi när jag ser på honom. Overklig verklighet.
  
• Koncentrationssvårigheter. En kväll var det ytterst krävande att läsa en ynka ruta i en Kalle Anka-tidning & samtidigt ta till mig vafan rutan gick ut på.
• Hallucinationer. Dels mina hypnagoga/hypnapompa hallucinationer (som jag dock kan drabbas av ändå, men aldrig förr i denna utsträckning!). En morgon vågade jag inte somna om för att jag var gång jag försökte falla i dvala stördes av hallisar & ju värre jag mår, desto värre blir dom & natten innan hade jag besökt helvetet så - nej tack! Dels mildare hallucinationer i vaket tillstånd, så som pulserande möblemang, en snurrande glödlampa & ett tak som rörde sig fram & tillbaks.
• Ångest. Givetvis. Med svårigheter att andas & andra godsaker det innebär.
  
• Vanföreställningar. Dock av det milda slaget, tack & lov. D.v.s. jag tänker en fullkomligt orimlig tanke som jag går på - blir lurad av mig själv. Detta varar dock under fåtalet sekunder. Exempel: Jag tror att jag är osynlig & död. Tåmmpis tak är gjort av snö & kommer att rasa in.
• Aggressiva impulser. Purknar lätt till & går runt & randomslår & sparkar på tingestar.
• En 'galen' känsla. Svår att beskriva. Men som om hjärnan bara blir tok. Det mest smärtsamma med detta abstinenstillstånd.
  
• & lite till & lite annat & lite mer.
  

På en sida om pillerabstinens - är dock ej det jag har - finns bl.a. symtomet "Brist på sinne för humor". Det är humor! Hur som havrefras. Kommer att fokusera på att läka denna skit den närmsta veckan så jag återkommer till min blåggilajnen nästa lördag om jag fortfarande lever då. Men jag satsar väl typ på det..
*PÖSSIS*.