26.3.09

SOMETIMES, BEING STRONG CAN GO FUCK ITSELF.


I didn't fight it, 'coz I didn't want to, 'coz I saw no reason.
Sometimes, to stay sane is deeply necessary.
& sometimes, sanity craves blood.


Jag kämpade inte emot det, för jag ville inte, för jag såg inte någon anledning. Ibland är det en neonstrålande nödvändighet att hålla sinnet intakt.
& ibland kräver ett intakt sinne blod.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Om det får dig att må bättre så håller jag med om att skärsår & blod är många gånger bättre än språngångest och ickeintakt sinne.

men det gör mig lite ledsen att du ska behöva välja mellan något av dem.

Anonym sa...

sv: jo matte är inte direkt mitt favoritämne heller. kanske därför jag fick IG första gången i kursen *lulz* får hålla tummar & tår att jag klarar det den här gången.
Btw- grym kommentar till tjejen som skrev inlägget om knark. hade tänkt kommentera det inlägget, men sen glömde jag väl bort det. fick det sagt nu iaf :)

Fejdan sa...

åh. neeej. *önskar jag kunde rädda*


:(

Anonym sa...

Fuck. Känner med dig, I really do! Gå inte vilse i tomheten bara, vill ha kvar dig och din blogg på Intörnätut!

Anonym sa...

Jag känner igen mig. Jag är ledsen att du skulle behöva ta den vägen, men ibland är det den enda vägen och man orkar inte ens bry sig om att det kanske finns andra alternativ. Man orkar inte fundera över dem. Man bara gör det.

Det blev ju en fin bild iaf. Om vi ska se nåt positivt i det hela. Hoppas du inte mår allt för jävla skit nu, hoppas att du kan hantera känslorna, och ring om du behöver prata, det är det gamla numret som gäller.

Kräm!

Anonym sa...

Jag skiter i engelskan (syftar på det ovanstående).

Jag håller med dig. Ibland känns allting mycket bättre när man skärt sig lite. Allting lättar och man kan plötsligt se klart igen.

Anonym sa...

Det är sant...

Anonym sa...

:(.. Jag tappade det där med skärandet..liksom kunde inte längre.. från att va en "varje-dagare" som blev beroende av det och mkt annat runt om det.. så försvann det mer och mer för mig.. det hjälpte inte den psykiska smärtan / frustrationen / ilskan / tankarna / rädslan / ångesten .. Och än idag undrar jag hur jag ska hantera det... då inte det där funkar...

jaja.. vet inte riktigt va man skulle skriva men ville skriva nått och hoppas verkligen du kommer må lite bättre snart så du överlever vardagen.. massa kramar!

Sessan sa...

Tänker på dig!!