jag borde bränna bort mina flytningar.

sitter fortfarande & skriver, känner mig lika levande nu som för ett par timmar sedan. att skriva är fan en pacemaker.

forts.
"Jag vet inte, jag har ingen koll på tiden.." blev min bortkomna replik när en av killarna tyckte att jag hade varit mycket hastorslagnaIKEA-planer & otroligt lite gåhem&förbereasig-agerande under den senaste kvarten i parken. Känslan jag i mitt hjärnok bar var att blott 15 sekunder hade passerat, men tanken som dånade i mig magkatarrsdrömde & vrålade att jag hade stått som ett lojt fån & inte tagit tag i någonting på timmar. Med nervös blick prickade jag nyckeln i nyckelhålet till hemmet fullt av kartongstökigt flyttkaos men en välkomnande värme för min frusna knarklekamen."