det här med döden.
ju mer jag tänker på det, desto mer självklart blir det.
alltså..
det är i dom flestas värld någonting av det värsta som finns. någonting särdeles negativt. men vem fan har skapat det? vi. vi människor. vad mer har vi människor skapat? jo; religion, schlagerfestivalen, gothmodet & skvallertidningar. det säger väl sig självt att vi inte så benfast bör lita på att det hemska med döden verkligen är hemskt?
en gång när jag var hög fick jag insikten att jorden är helvetet (& att dom gamla egypiterna är gud men det är en annan femma). ingenting jag tog speciellt seriöst då jag inte tolkar vanföreställningar som någonting mer sant än exempelvis nattdrömmar, men jag tror bannemej det ligger en hel jävla del i det ändå.
som Mike Ness sjunger: There's Gotta Be A Heaven, 'Coz I've Already Done My Time In Hell.
visst kan döden vara jävligt jobbig, det ska jag inte ens försöka motbevisa. jävligt jobbigt för dom kvarvarande. så vitt vi vet. vad som händer efter döden är ju ett jävla mysterium. men av vad vi vet är det dom som lämnas i livet som är dom som mår dåligt. när döden drabbar är det inte den döde som lider, utan dom levande.
fan behöver man ens säga mer?
OK att det inte behöver vara värsta jävla festen att avlida om man nu trivs här på helvetet (av någon ougrundlig anledning? kanske är man en gothjävel som älskar schlager, gud & rubriker om Jennifer Anistons brist på kärleksliv).. men måste det vara så jävla depp då? känns förbannat jävla bullshit.
det är ju lixåm så förbannat självklart men jag har inte slätat av dessa tankar såhär grundligt förut. insikten kom med full kraft idag & jag känner att det tamejfan är dom klokaste tankar jag någonsin har tänkt. & det känns rätt i magen. det var magen jag skulle lita på. mitt nyårslöfte: lita på känsla, intuition. hittills har saker gått bra när jag har lyssnat på känslan. & dåligt när jag ignorerat den. känslan känns starkare än ever att jag är någonting fantastiskt på spåren.
DÖDEN ÄR FRÄLSNING.
åhhh vet inte vad mer jag ska skriva. känns som upprepningupprepningupprepning. jag vill säga allt & ingenting. visst finns det fina saker i livet också, allt är inte bara en evig skärseld. det finns ju grillad kyckling, musik, sex & Dr.Snuggles. men om livet för mig skulle vara värt att leva skulle väl antagligen inte dom negativa sakerna överskuggat allt & gjort mig olycklig hela fückin' livet? jag trivs ju fan inte här. senaste åren är det nästan vad jag slagits mest mot för att inte ta livet av mig: vantrivseln. inte ångest. bara hejhejjagtyckerinteomattbopåjorden & jagtyckerinteomdomjagdelarplanetenmed-känslor.
jag brukar ofta känna att döden är jävligt lockande även när jag mår bra & när jag mår dåligt är tanken på att vara död det enda som gör mig genuint glad. så ingen behöver ju komma dragandes med att även jag en vacker dag kommer att må bra.
världen kommer ju inte att förändras. den ser ut som den gör & jag befinner mig här men ärligt talat så vill jag inte för det känns som att befinna sig på en fest man vill gå hem från för att alla är tråkiga, fula & lyssnar på dålig musik.
& jag känner helt enkelt att det är dax för mig att gå hem snart. den här festen har förärats min närvaro tillräckligt länge nu.
jaja. nu ska jag köpa godis. hejdårå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
27 kommentarer:
men fy vad ledsen jag blir!!
jag brukar också tänka ibland att ja det är ens eget val och döden är inte värsta grejen bara för dom som är kvar ..men jag blir jätte ledsen när någon annan säger något sånt, för man vill ju inte att någon ska tänka att döden är en bra lösning... ush jag vet inte vad jag ska säga riktigt, det finns ju inget jag kan säga för att du ska trivas på detta jordeliv heller....jag önskar jag kunnde trolla och göra så att jordelivet blev en fest som du trivdes på.
usch vad tråkigt att du känner som du gör. =/ men jag känner i alla fall igen vissa tankar. som det där med att det är en fest man inte vill vara på, till exempel.
på sistone har jag börjat tycka att det är så jävla tråkigt, tungt, jobbigt, plågsamt och trist att leva. meningslöst liksom. jag hoppas att det bara är en övergående period. för egentligen vill jag leva. eller vill jag? drömmer att jag tar mitt liv varenda natt...
i alla fall så ska du ju leva för din egen skull och inte någon annans. men bara så du vet skulle jag bli ledsen om du dog, jag skulle respektera ditt val men jag skulle självklart sakna dig och vara förbannad på världen som gjort så att du inte kan njuta av livet. jag skulle vara så förbannad på alla som svikit dig, mer än jag är nu.
jorden behöver verkligen fler bra människor som du, marielle. också därför hoppas jag att du hittar nåt som håller dig kvar vid livet. nåt som får dig att skratta och känna bubblande glädje i magen. för det är du värd.
du har tid att vara död också. varför stressa?
Du har otäckt rätt
man kan inte äta godis när man är död. just saying.
Gott och blandat inne hos mig.
Tror du skulle gilla min sida - känns som vi är på något sätt lite lika fast ändå inte.
Jo men som du säger: religion är ett påhitt av enfaldiga människor. Därför är himmel också det. Och helvete. Det som är värst och BÄST är att det bara finns en chans, en tråkig fest att traska runt på. Man får försöka stå ut med den svensktoppmusik som spelas, de menlösa diskussioner om typ.. palmer som hålls, tills man övermannar bergsprängaren och drar på en backyard babiesplatta istället, börjar skrika ut texten och se om någon hänger på.
Man får göra det så uthållbart som man kan -för det kommer inga fler fester. Så tänker jag.
det är väl bättre att ta livet av sej. dina anhöriga kommer ändå över den sorgen efter ett tag. men den sorg du utsätter dem för genom att vara som du är, går inte över förrän du är död.
kan man inte utgå från allt elände som drabbar en och sedan uppskatta dom bra sakerna desto mer när dom nu väl inträffar?
jag får varken vingar lr bockfötter då jag kolar. Men jag blir nog jävligt bra jordnäring med tanke på vilken skitstövel jag varit i mitt liv. lr nu ljög jag lite jag som är så reko men tanken som räknas.
frågan är väl om det finns nått mer då festen tar slut, jag é skeptisch!
Jo, jag kan också se döden som en befrielse.. men åh så jobbigt för de som blir kvar. Jag är rädd för döden, men inte för att jag ska dö, utan för att andra ska göra det.. och för att avsluta med ett Pon & Zi-citat: "Even heaven is hell without you"
"men om livet för mig skulle vara värt att leva skulle väl antagligen inte dom negativa sakerna överskuggat allt & gjort mig olycklig hela fückin' livet? jag trivs ju fan inte här."
Shhit va rätt du har!!!!!!!!
Aj löv jo!
Anonym: Dra åt helvete.
Skinhead Barbiedoll: Hang in there. *KRAM*
sandra:
Ja det är ju lite tråkigt att det ska vara en bra lösning men.. trolla vore fint! vill också kunna trolla :)
Candy:
Jamen eller hur, det är ju inte speciellt kul. Vad är det som är så jävla big deal med livet lixåm? :S Det behövs fan bra folk här, som du & jag, men vi tycker ju det skaver. :/ kÿaaama
good morning terrorism:
av samma anledning som man stressar bort från en soptipp där det ligger fiskrens: luktar illa & är tråkigt. roligare nån annanstans.
Bastardo:
Jag vet! satans drygt alltså. eller inte. fan lite fint är det ändå.
Galatea:
Fast det är ändå inte så gott, blir bah sugen ibland & sen är det äckligt :|
Cutie:
Kändes inte det där ganska reklam?
hanna:
Ja himlen tror jag inte på, däremot tror jag att väldigt mycket kan upplevas som himmel när man är död. eller ja krejen är väl den att alla har sin egen himmel. sin version av himmel. fast jag skulle asgärna vara på en fest där palmer diskuteras! typ: kan apor hänga i palmer?
Anonym:
Haha men snälla rara, vad har jag gjort för big shit mot mina anhöriga eller folk i allmänhet som jag har i omgivningen? människor jag har & har haft i mitt liv har inte gnällt om att jag drar dom genom nåt lidande, det brukar mest vara "världens bästa flickvän" & "ska jag lita på en människa i mitt liv, då väljer jag dig". så.. genom att "vara som jag är"..? så vad ligger du inne med för fakta om vilka hemskheter jag utsätter folk för? eldtortyr? biter dom i kuken när jag suger? kastar sill på dom? var inte en sån där tråkig anonym som skriver nåt nyfikenhetsväckande & sen bah inte förklarar. *nyfiken*
Pellefant:
Jag uppskattar bra saker men det finns ju ingen poäng att sitta & ogilla vistelsen här & vara lite glad över någon bra låt då & då? om man nu trivs så är det ju värt att leva på uppskattandet av det positiva. men som sagt, även när jag mår bra vantrivs jag & vill bort från jordens yta. det är ju nästan jackpot om det inte finns nåt mer när festen är slut. nån jävla reinkarnation vill jag helst inte ha. men evig sömn låter lockande.
Incka:
Joo jag brukade tänka väldigt mycket på dom nära & kära förut, det var därför jag höll mig vid liv för några år sedan. sen sket folk i mig så jag skiter i dom. så enkel kaka var det :D
sessan:
Där satte jag orden så du kan bespara dina fingrar från att skriva dom, så kan du använda dom till att plocka bitar från en chokladkaka eller nåt =)
Natalie:
Asså hänger jö inte ens, jag står typ 3 meter från kanten men vill dit ändå :O men hänga e galet svårt..
Men du VET inte vad som händer efter döden. Tänk om det är är VÄRRE än livet, tänk om det är TOMHET & att det KANSKE kan ske något roligt i ditt liv senare som du då går miste om till förmån för tomhet. Sätt upp ett mål - typ om jag känner så här när jag är 30 så får jag allvarligt överväga att gå hem.. på samma sätt som man kan ge en fest en timme till.
Det är så många som är ofödda, du har ändå blivit född, kanske för första och sista gången, ska du då inte ta chansen att leva ett tag till? Du har inte så mycket att förlora om du inte fruktar döden, så att säga. Se på dig själv utifrån! Du är ung och VACKER och INTELLIGENT och amazing... gör något flippat hellre än att dö =)
nej nej nej. bli nu inte suicidal för att din kille/ex/kompis är ett rövhål. du är förvisso ganska borderline men du är ändå bra. jag gillar dig. har alltid gjort. vet inte varför. kanske för att jag tycker du har stil. för att du älskar kuk & står för det. för att du medverkat i porno utan att vara "den förtryckta stackars porrstjärnan". för att du skriver ganska bra. men kanske mest för att du är så jävla skönt frisinnad & skinhead barbiedoll.
Del:
Fast chansen är stor att efterdöden är mer najz än detta & jag hyser stor tillit till min intuition som tror det :) Jag tror att mitt mål är 4:e juni.. jag hittade någon anteckning i min mobiltelefon som jag skrev för några år sedan. Jag har ju mått dåligt praktiskt taget hela livet, jag har gett festen så jävla många timmar så det är inte rimligt :| Dom ofödda avundas jag mest. Jo jag är ju det & så ser jag på världen & vad är den..? Dötrist.
Jacqueline:
Men det är jö inte därför. Han är lixåm en hög bajs, orkar inte bry mig om honom. Det är mest allt. Det pstkosartade gör saker extra knepiga. Sitter & googlar & har mig & försöker komma på vafan som händer i huvudet på mig. Fast jag är fan inte så borderline längre, det är mest det där självdestruktiva som hänger kvar.. fast knifven är hos honom =( Men trubblet är väl det mystiska i mitt huvud som funnits där sen februari eller vad det blir. Joo fan.. alltså.. jag gillar också mig! & jag gillar dig för att du gillar mig för eftersom jag gillar mig så betyder det att risken är jävligt stor att du är en bra människa =)
De kan nog hänga i allt, misstänker jag. Bokhyllor och skäggiga män och kalkonnäbbsfladder -apor är bra på det viset.
Men du vet ju du veeet ju. Du ska må bra trots att de gör såhär, du ska lyckas med det du vill, hade du inte bestämt dig för det?
Jag tror att världen blir alldeles för sorglig om du inte finns kvar, men det är ju också själviskt av mig att säga.
Jag hoppas att du finner en anledning stark nog att stanna.
Du lever en skitkort stund i förhållande till evigheten. Sedan är du ju död och ickeexisterande i evigheters evigheter. Du vet att du kommer vara död jättelänge och kommer säkert förstå hela dödgrejen sen. Men livet är kort och oberäkneligt. Stanna kvar och se vad som händer i livet en stund vet jag. Du kanske blir förvånad.
Det blev jag.
hanna:
Jo men det handlar ju inte om att jag mår dåligt pga folks svek, det handlar om att jag inte trivs här. Men det har inte bara med svek att göra. Det har med irriterande insändare, lagar, långsamma människor, fula pojkar & alltmöjligt att göra. I don't belong & så känner väl många men jag känner också så så det bah är så.
thewoodfairy:::
Fast det VET man ju inte, döden kanske är någonting kortvarigt & sen blir man en mullvad efter en kvart. =| Men eftersom det känns bra så är det bra, för så funkar det fan till 99% för mig. Som jag skrivit ovan så har jag stannat väldigt länge på lånad tid då jag mått dåligt vääääldigt länge. Om jag tar livet av mig är det ingen impulsiv handling. Har haft självmordstankar i 16 år. Fattar lixåm inte varför jag ska stanna en stund till & fundera. Det är ju gjort.
Alltså. Det här suger verkligen getpung. Varför är det alltid så, att människor som faktiskt bryr sig, är smarta, engagerar sig i sina relationer, sina vänner, som tänker längre än på vem de tycker ska åka ut i lets dance. De människorna råkar alltid illa ut. De får alltid ta smällen, på ett eller annat sätt. Straffas, liksom! Nog känns det så iallafall. Varför blir det så? Det är nån sorts jävla bak&fram-mekanik över det där.. eller så är jag bara sjukt naiv och lever i en idealistisk hollywood-föreställning om livet.
Men likväl: Du ska fan inte ha nåt jävla straff, inte må skit. Du ska fan ha tårta!
Vi kan inte ändra på festen. Men tro fan att du kan önska låtar, och även om DJn inte har alla pärlor på pärlplattan så kommer nog din låt tillslut.
Vi kan inte o-bjuda folk som redan är på festen, men du behöver faktiskt inte mingla med alla. Mingla med Candy eller ngn annan trevlig.
Och säg bara vilka dina favoritchips är så köper jag med mig dom till festen ;)
Jag förstår vad du menar. Vill att du ska ändra dig. Vill Vill Vill!
Festen blir så mkt tråkigare utan dig. Men inte ska du behöva lida dig igenom den för vår skull.
Men som sagt. Säg vilka chips som önskas och jag fixar.
eller så blir Döden som vi nu kallar det som en skiva på repeat så allt man redan varit med om måste man göra om igen för ens liv hadde då en menning trotts allt och man får ingen ro fören man utfört sitt liv och har gjort allt å sen dör en naturlig död.
för tar man livet av sig så har man inte gjort sin uppgift å då får man börja om igen å de är ju helt menningslöst det med.
marielle du är ett lyckopiller personifierat, jag har inte skrattat så mkt förr som den dagen jag hängde med dig. jag kännde mig helt förnyad. du påverkar människor hur mkt som helst genom att bara vara dig själv. du är skön och jag skulle bli så arg o ledsen och förtvivlad om en sån underbar och frispråkig person som dig skulle försvinna från jorden bara för att allt är så jävla trist och för att den här världen är så jälva trist, det är sådana som dig som borde få vara kvar och förgylla den här världen. det är sånna som dig man får hopp om att alla människor inte är idioter.
läskigt hur du skriver då jag också pratat om döden precis så som du skriver nu..
jag hoppas du kommer ur tankarna och orkar stanna på denna shitty jord för du är bra och har så himla mycket och ge (av de jag läst har jag uppfattat de så)
ååååååååh. Det har känts lite väl ofta att man är en alien och att det enda riktigt tröstande skulle vara en svart o kvävande filt att dra över sig, för att det ska vara något "som går över". Mwäääh. Jag vet aldrig något. Man upplever sina dagar och försöker hitta en mening, visst man skrattar och ser fram emot saker. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka hur sjukt lockande det skulle vara att bara slippa. Att slippa hitta saker att se fram emot, bli sviken, bli tröstad och samla erfarenheter.
Kära bullen, är jag normal? hellz no.
gud. det är precis mina ord.. har samma tankar som hela detta jävla inlägg speglar.... död är frälsning..
ah, grym text! puss
Har du ingen dröm? Du har ingenting som hindrar dig att jaga den? Inget jobb som hindrar dig? Inget umgänge som gör att du måste stanna någonstans?
Det du gjort än så länge verkar inte funka.
Folk lipar om "döden" som om det vore ett annat land: "Tänk om man kunde besöka och se hur det är *tihi*". Bara för att trösta varandra, dom som inte vill dö, som man lovar glass till ett gråtande barn med skrubbsår på knäna.
Det många inte verkar förstått är att för tusentals år sedan satt folk vid lägereldar och berättade historier för varandra, för att känna gemenskap och för att inte känna sig ensamma: Även om man inte är/är det. Man är ju aldrig ensam med en gud. Vilet är rätt bull, för någon som är ateist och inte orkar bry sig ett skit.
Samma sak med politik: Många hade inte blivit vänsterpartister, moderater eller nynazister om det inte vore för gemenskapen och samma tro. Eller gothare, hippie eller yuppie.
Trivs du med tanken av att dö, att Jorden och dess invånare inte kommit med något nytt eller spännande på 10 år - varför inte? Är man död är man lika död som en jävla handduk, såvida man inte är shintoist och tror att allt har en själ. Vill man tro att man har ett liv efter döden, så är ju det bara underbart att man känner tröst i döden - om man nu lider av dödsångest. Jag vill gärna tro, men gör tyvärr inte det. Jag är en skeptiker av det allra mest cyniska slaget och önskar att alla kunde fatta hur lättlurade dom är. (Eller så gör jag det, vet inte, är ambivalent i den frågan så jag återkommer när jag bestämt mig, om 40 år.)
Fortsätt filosofera! :D
Skicka en kommentar