:| = :'( = :).

In Tuesday I was involved in Tåmmpi crying for the first time in 14 years ([Q_Q]). A long time ago I told him that I'd be the one who'd make him cry. Not as a threat. Not 'coz I'm being mean & was like *HEHE* one fine day.. It's just my experience of anti-crybabies & how they handle feeling guilt, old sorrow & being worried about me. The tears were actually wonderful, so this was not a bad thing. 14 years of captured tears is well enough.

Now sunshine can come, baby!


I tisdags medverkade jag till att Tåmmpi fällde sälta ur ögonen för första gången på 14 år ([Q_Q]). För en lång tid sedan sa jag till honom att jag skulle komma att bli den som får honom att gråta. Inte sagt som ett hot. Inte för att jag är en elak sate & bah *HEHE* en vacker dag.. Det är bara min erfarenhet av anti-lipsillar & hur dom hanterar skuldkänslor, gammal sorg & att oroa sig för mig. Tårarna var egentligen underbara, så absolut ingenting illa. 14 år av fängslade tårar räcker fan.

Låt nu solstrålarna flöda, sötnos!