A PRO AT FEELING BAD.

There's one thing about me that I guess can be really helpful when my problems do pop up. I know my psyche so very well. When it gets me lost, I'm confused. But mostly I'm more notlostatall. I'm the best at reading the signs. From the first bud of anxiety that turns into panic, to the night before knowing I'll probably get hypnagogs/hypnapomps in the morning after, to knowing wich morning I'll wake up feeling better/worse, to knowing when going somewhere/doing something is a bad idea though I feel great in the beginning of the moment.

In friday it was a psychosis bud I could feel. I didn't lose controle, didn't even hallucinate. I just felt my head snap & then I felt.. weird, is the best word, I suppose. Though no clear signs were there, just a little taste of it in a not easily explaineable way. Saturday morning I heard laughters in my head & the birthday balloons in the ceiling were dancing around. I hated that I knew it would come to that. It makes me a pro at hunting my problems down & kill them - good. I just wish I didn't have to be that. Wish I didn't have to do that. But I wish I knew how to kill this.


En sak med mig kommer troligtvis riktigt gott till hands när min problematik poppar upp som en nätpopup som erbjuder dig tidningsprenumerationer med Dogge Doggelito på köpet. Jag kan mitt psyke så förbannat bra. När det förvillar mig, förvirras jag. Men mest är jag intesärskiltvilsealls. Jag är kung på att tyda tecknen. Från den första knoppande oron som byts ut mot panik, till att kvällen innan gissa mig till om jag kommer få hypnagoga/hypnapompa under morgontimmarna, till att veta vilken morgon jag kommer att vakna med bättring/försämring, till att veta när det är en dålig idé att gå någonstans/göra någonting trots att jag mår kanon i stundens början.

I fredags var det en psykosknopp jag kände av. Jag förlorade inte kontrollen, hallucinerade heller inte. Min skalle snappade bara & jag kände mig.. konstig, är bästa ordet, antar jag. Inga tydliga psykostecken fanns att skärskåda, bara en fadd smak av skiten på ett svårförklarligt vis. Under lördagsmorgonen hörde jag skratt i mitt huvud & födelsedagsballongerna dansade runt i taket. Avskydde att jag visste att det skulle komma till den punkten. Det gör mig till ett profs på att jaga ner mina problem & döda dom - bra. Jag önskar bara att jag inte skulle behöva vara det. Jag önskar att jag inte skulle ha behovet att göra det. Men jag önskar att jag visste hur jag ska döda detta.