Shortly: Essentially, I feel OK. I feel strength & hope, joy for life. 2009 will be better than any year I've ever experienced. I haven't been dancing around with destruction for a long time. Don't get me wrong, it's amazing! I'm amazing! But this makes me feel amazlingly bad. This whole nothurtingmyself-thing doesn't help me to relief my pain, as the knifes & matches did. It doesn't help to write, to paint, to talk, to fuck. I need blood & blisters. Not getting this drives me insane. The tension has been bulding up inside me, & it still is. It's unbelievable painful & I hardly have no clue how to get rid of my tensions without cutting myself & such.
Worse memory, forgetting words & how to spell, extreme anxiety, dissociation, hallucinations, suicide thoughts - 'coz I can't fuckin' take this shit! Isn't it just lovely..
Den korta sagan: I grunden mår jag OK. Jag känner styrka, hoppfullhet & livsglädje. 2009 kommer att bli det bästa jävla året någonsin för mig. Jag har inte dansat rosentaggsdansen med destruktivitet på ett bra tag. Missuppfatta mig inte, det är fantastiskt! Jag är fantastisk! Men det får mig att må fantastiskt dåligt. Hela den här inteskadamigsjälv-krejen raderar inte mina psykiska spänningar så som kniveggar & flammande tändstickor gjorde. Att skriva, rita, snacka, pöka - hjälper ej. Mitt skadetörstande psyke fordrar blod & brännblåsor. Att inte ge mig vad jag vill ha driver mig till vansinne. Spänningen har byggts upp, & byggs upp än. Det är oförståeligt smärtsamt & jag har knappt den blekaste om hur jag ska sjasa undan dessa spänningar utan att låta knivbladet tala.
Försämrat minne, smärre förlust av ord & förmågan att stava, extrem ångest, dissociation, hallucinationer, självsmordstankar - för jag pallar fan inte detta! Nog är det för härligt..
19 kommentarer:
Så var det ocskå för mig när jag slutde med mitt destruktiva beteende. Tror mycket att man har brytit på en stor del av sin vardag. raderat ett vanligt beteende. Och detta tomtummåste fyllas met ettt nytt beteende. Tills dess funkar kroppen inte som den ska.
FLI:
Låter fullt logiskt, så tänker jag också. Söker febrilt i tankarna efter någonting som skulle kunna hjälpa. Har en liten idé som jag ska testa med, men alla idéer är högst välkomna.. gärna får du om ha kreativ koppling då det är sådant som tidigare hjälpt bäst vid sidan om att slå sönder mig själv & saker :) Hur gjorde dU? :O
För mig funkade sex sjukt bra.. Men sen var jag mycket fast bestämt att jag inte skulle falla tillbaka då jag hade tagit mig framåt.. Men promenera var också en sak. Förmig har naturen alltid varit lugnande. OCh när jag promenerade fick jag rensa tankarna och så hade jag inget vasst tillgänligt.
FLI:
Tror sex skulle kunna funka för mig med om det vore sådär att mab bah *POFF* kunde få tillgång till det när man känner att spänningarna i kroppen ökar, men eftersom jag är typ 100x mer sexuell än männen jag råkar träffa så är det ingen bra krej =/ sen har jag varit beroende just för att det dämpade mina spänningar så jag är försiktig med att använda sex som nåt läkande. Promenader kan vara bra, dämpar tycker jag dom gör.. på sommaren iaf, på vintern blir jag bah än mer deppig av att promenera. Men dom har alödrig dämpat för märkbar effekt =/
Hotstuff; du är utmanad via min blogg ;)
Du får ta dina walks i fjärilshuset! Sommar året om, varmt och fuktigt och massa fina flygfän. Har man tur får man se Jonas Gardell mata småbarn också.
Det verkar lite som att vi sitter lite i samma båt du & jag...hela tiden ställer jag mig frågan:"Hur i helvete hittar man ut ur Trashville City?"
Lyssna på hög musik, skrik, och gråt. Jag har aldrig varit en destruktiv person (speciellt inte gentemot mig själv) men när allt känns jävligt hopplöst och jobbigt så brukar det funka. Lyssna på nåt förbannat, eller lyssna på nåt glatt. Och gör det HÖGT. Jag vet inte hur du är musikaliskt lagd, men det funkar också jävligt bra för mig. Mängden av all musik jag skriver till mitt band gör jag när jag är förbannad t ex.
känner igen mgi så mkt hur du beskriver!
inget man önskar nån annan!
hoppas 09 blir ett toppen år!
För mig låter det lite som om din situation är lite för komplicerad för att snabbt och lätt substitueras med diverse sysslor. Förmodligen (tråkigt, jobbigt, segt) handlar det om en ganska lång process som ska genomlidas den hårda vägen... Och det är det du verkar göra. Det är inget annat än beundransvärt att du orkar, och att ta sig igenom något så tufft, och sedan kunna se tillbaka på sig själv, borde väcka en förbannad stolthet! Att du dessutom kan se hoppet & det ljusa i framtiden, visar tydligt att du är mer än på god väg!!
Jag hade väl turen att ha en stabil pojkvän vid de tillfället som jag träffade och sov med nästan varje dag.
Men det är bra att du är medveten om dina egna begränsningar när det kommer till beroende.
Men det som verkkligen hjälper, och jag får väl tacka besutsamhet som jag har fått från min släkt. Det är du själv som gör valet, och det är du som väljer att skada dig själv och igen återfå det destruktiva beteendet.
En klen tröst, om ens någon är att min insikt om Din ångest dämpar min egen en smula. Skönt att få lite perspektiv på saker och ting.
Önskar jag kunde återgälda dig det på något sätt.
Sheena / Rockho:
Låter kul! =) Ska görat senare idag eller imörrn!
Pimp:
Det låter ju fett förträffligt, så man ska finna lyckan antar jag!
Dirty Eddz:
En soppa är det :/
m138ke:
Musik & låta känslorna flöda är skitbra. Jag är musikoholic, dels för dess känsloeffekt. Kan fungera som mjukgörande balsam, någonting som släpper känslorna fria, någonting som får en att sniffa reda på rätt väg.. musik är underbart :) Gott tips! Brukar göra så även om det inte hjälper fullt ut men jag skulle bli galen utan musik..
helene:
Det blir det. Det har jag bestämt. Inte bara för mig, det ska det bli för dig med!
Ida:
Det är nog väldigt sant, handlar nog mest om att jag har nåt önsketänkande om att det inte ska vara så komplicerat. Antar att det är lite som att ta sig ur någon form av beroende. Beroendet är överjävligt, tiden efter är jävligt hård (& det är ju där jag är nu) & efteråt är det paradis i jämförelse. Nu har det känts lite lättare senaste dygnet, det är skönt att kunna andas :) Fortsätter kämpa på & yep, galet stolt är jag! tack för orden.
FLI:
Jepp det är ju jätteviktigt nu att inte vara för svag & falla tillbaks i det destruktiva för att det vore sååå enkelt för stunden. Då är ju denna 'rehabilitering' ganska körd. nu är det svårt men det är någonting jag måste gå igenom.
Fiction:
Perspektiv & dämpat är bra, men klanka aldrig ner på din egen ångest dock för att du tycker den känns lite 'futtig'. Det är ju OK att ha ångest. Jag kan få ångest över en fuldag & då tillåter jag mnig bannemej att ha det trots att någon samma dag kanske har ångest över att ha förlorat sina 3 pudlar & fått diagnosen HIV. Acceptera sina känslor, typ.. men att sätta saker i perspektiv kan vara toppen! :) Glad to help på nåt sätt! =)
HAHA. Att förlora 3 pudlar och få diagnosen HIV i samma veva. Vilken sinnessjukt kämpig och ångestframkallande dag. Tur att man inte äger några pudlar liksom.
Har läst att en kalldusch eller krama en isbit i handen kan funka.. Fast det kanske inte är så bra, kan ju också bli som ett beroende i och med att det gör ont. Å andra sidan ger den inga märken eller farliga sår, så det kanske är ok att ta till vid verkligen desperata tillfällen. Annars är ju som andra säger, promenad, hög hög HÖG musik jättebra tips. Distraktion helt enkelt. (Kan man säga så..?)
Hoppas du står ut, det är du fan värd.
lär dig sticka sockar vetja! det är fett najs med sockar, plus att man blir stenrik av det. min farmor säljer sockar svart, hon är rik som ett troll:-O
Inte fan vill man känna så!!
jag är helt med dig på att göra 2009 till det bästa året hittills. kanske mest för att allting blev så jävla svårt i slutet av förra året. så jag ska vara envis & göra detta året bra, även om det bara är för att ge igen på det förgångna
*kramar*
Skicka en kommentar