MENTALIZING'S ONE OF MY SKILLS.

The more I read about this whole mentalizing-thing, the more sceptical I become. It just doesn't feel like it's for me. The therapy form is based on the idea that most retarded people's lacking some, or even more than that, of the ability to mentalize - to recognize & understand. Mentalize the feelings of theire own, mentalize the feelings of others.. & I'm bloody good at mentalizing! So What's In It For Meee *BECOMES 11*? I want to do this 'coz it might help me with something, & I might can help someone. But sometimes I feel it isn't worth it if I will experience the whole therapy in the way I experience the preparations for it. Feels like I'm being assumed to be an emotional idiot. & I'm not. Therefor me = not happy with it.


Ju mer påläst jag blir gällande den där mentaliseringskrejen, desto mer skepsis gror fram ur mina nosborrar. Det känns någonstans som att den inte är till för mig. Terapiformen grundas på idén att dom flesta störda jävlarna saknar lite, eller mycket mer än så, förmåga att mentalisera - att känna igen, att förstå. Mentalisera sina känslor, mentalisera känslor tillhörandes omgivningen.. & jag är ruggigt bra på mentalisering! So What's In It For Meee *BLIR 11*? Jag vill medverka i MBT för att chansen finns att jag kan bli hjälp med någonting, & kanske hjälpa någon. Men det känns ibland ej värt det om jag kommer att uppleva själva terapin så som jag upplever dom långrandiga förberedelserna inför den. Känns som att jag antas vara en emotionell idiot. & det är jag icke. Därför jag = inte nöjd med det.