I hate it when people are so frikkin' fuckin' lost in who they are. After studying assholes & friends, friendly assholes & assholes mistooken for friends, I must say - often they don't have a clue. About.. Anything. A clue about who they are, what they want, why they do as they do, say what they say, cry when they cry, laugh when they laugh, leave when they leave, take a shit when they take a shit.. They just do & when bad consequenses show they are like "*EHHHHHHRRR* I don't know why..?".It pisses me off! 'Coz it makes life harder for me *MEMEMEEGOTRIP*, & it's also hard for me to see my friends struggle with problems created 'coz they are confused by themselves. What the hell happened to pondering?!
Today me & Tåmmpi discussed some shit (some serious shit as you can see at my pretty emo make up at the picture) & as always it was a lot harder than it should be, took longer than necessary, since he's one of them lost ones. I mean, totally lost. At times I know him so much better than he does, & I've only known him for like 7 months. That's scary.
I've got a request for the lost ones: use your brain while wandering through yourself! It can't be impossible?
Jag hatar när folk är totalt borttappade i vilka dom är, utan varesig kompass eller Myrorna-termos med varm choklad. Efter att ha studerat rövhål & vänner, vänliga rövhål & rövhål jag misstagit för vänner, kan jag säga som så - oftast har dom ingen jävla aning. Om.. Ett skit. Ingen aning om vilka dom är, vad dom vill, varför dom gör som dom gör, säger vad som säger, gråter när dom gråter, skrattar när dom skrattar, lämnar när dom lämnar, skiter när dom skiter.. Dom bara gör & när konsekvenser visat att det dom gjort varit illa säger dom typ bah "*EHHHHHHMMM* jag vet inte varför..?".
Det gör mig skitsur! För det försvårar tillvaron för mig *MIGMIGMIGEGORESA*, & det är även tufft för mig att skåda mina polare försöka trassla ut problem som uppkommit för att dom inte förstår sig själva. Vafan, grubblar inte folk nuförtiden?!
Idag hade jag & Tåmmpi en diskussion (en allvarlig diskussion som ni kan se på mitt söta emosmink på bilden) & som alltid var det mycket svårare än det borde vara, drog ut mer på tiden än det borde, ty han är en sådan där vilsen en. Riktigt vilsen. Ibland har jag bättre koll på honom än vad han har, & jag har enbart känt honom i typ 7 månader. Läskigt.
Jag har en uppmaning till er vilsna: använd hjärnan när ni irriar runt i er själva! Det kan inte vara omöjligt?
8 kommentarer:
I couldn't say it better myself! Some people are just a bunch stupid fucks
Dirty Eddz:
Yeah & I just don't understand why so many of them seems to wanna keep it that way. Are they lazy, or..? Tåmmpi is at least trying! =D Sometimes..
Det är inte omöjligt. Utan folk har inte den energi att ta i tu med att lära känna sig själv. FÖr ibland r det för smärtsamt och tidskrävande
FLI:
Sant. Det är ju ingen enkel match. Sedan måste man ofta inse tråkiga saker om sig själv, för att slutligen kunna bättra sig. Ingen dans på rosor.. Men jag önskar fler kunde förstå att det är så tidsbesparande EFTERÅT, när man gått igenom grubbleriet. Då när man förstår sig så är det så mkt lättare att lösa bekymmer & konflikter. Men jag vet inte om jag vid en ålder av 21 år hade förstått mig så bra som jag gör om jag inte varit tvungen för att lära mig kontrollera mina psykiska problem. Då hade ju inget pushat mig.
I'm just trying in order for you not to hate me. If it was up to my own devices, it's not improbable to imagine myself at age 60, realizing I actually love... eh... something basic... like boys.
Jag försöker bara så att du inte ska hata mig. Om det var upp till mig vore det inte helt omöjligt att föreställa sig hur jag, vid 60 års ålder, inser att jag faktiskt gillar... eh... något grundläggande... som pojkar.
Thompi:
Hahaha.. finally you'll realize it's for your own good too :D You will steka through life after you've found yourself *PREPARING FOR STEKIG TIME*.
verkligen intressant. för jag brukar få höra att jag tänker för mycket.
eftersom jag alltid har ett genomtänkt svar som kan förklara min handlingar och sen när jag nån gång ber om en förklaring får jag höra ett "jag vet inte varför jag gjorde si eller så". Men hur fan kan man inte veta varför man gör saker?
zyklone:
Ja jag förstår heller inte det där. Nån LITEN aning borde man väl ha i alla fall? Det är ju som om folk går runt & är redlöst berusade & inte har någon aning om vad dom sysslar med..
Skicka en kommentar