TÅMMPI, THE ASSHOLE OF MY DREAMS.

I've got something to admit: in my dreams Tåmmpi's almost always some sort of bad guy ruining my happy moments. One thing more to admit: I don't have to waste too much time on wondering why I dream those Tåmmpiisthedevilhimself-dreams. I'm scared! I mean, why would I dream nightmares about monsters & those kind of non real things when treachery is just around the corner & monsters aren't? Monsters doesn't exist. Pretendtobeafriend&letthatsuckerdown does & I have experienced it so much I'm kinda full of paranoia. I'm trying not to let it get to me, but it slips inside my head while I'm asleep & can't fight it.

This morning I dreamt I was caught in a psychedelic state of mind (that's it, no more 13th Floor Elevators for me for a while!), or something like that. I was as sober as an IOGT-member (sober people fighting to sober up the ones who aren't) but my head was totally fucked up. I was walking around in the snow confused with if it was a dream or reality, couldn't remember the hours that had been. Had they even been? I called Tåmmpi & cried & told him about how strange everything was. I told him that the milk was blue, my skin was yellow, my vision was blurry & I didn't know what was reality & what was only me being crazy. & he? He couldn't care less. He hung up on me & I was left alone in my deranged world.


Bör erkänna någonting: i mina drömmar är Tåmmpi nästan jämt ett as som på ett eller annat sätt sabbar mina glada stunder. Ytterligare någonting jag ska erkänna: finns ingen anledning för mig att kasta bort en massa grubblande sekler på att analysera dessa Tåmmpiärdjävulensjälv-drömmar. Jag är rädd! Lixåm, vafan skulle jag drömma mardrömmar om monster & andra fejkskrämselskitsaker när svek lurar bakom hörnet, & monster inte gör det? Monster är på låtsas. Lekattduärnågonsvän&skitsedaniednjäveln är på riktigt & jag har fått smaka på sådana psykiska nävar så ofta att jag blivit relativt paranoiaproppad. Kämpar för att inte låta mina räddhågsna tankar sluka mig, men dom slinker in i min skalle när jag sover & inte kan försvara mig mot dom.

Imorse drömde jag att jag var tillfångatagen i en typ psykedelisk hjärnverksamhet (det blir fan inte mer 13th Floor Elevators på ett tag nu!). Jag var lika spiknykter som en IOGT-medlem men mitt psyke var totalt sönderknullat av galenskap. Vandrade omkring i snön & lyckades inte förstå om det var på riktigt eller enbart en dröm, kom inte ihåg timmarna som flytt. Hade dom ens funnits? Ringde till Tåmmpi. Grät & bekände hur märklig världen tedde sig för mig. Mjölken var blå, min hud var gul, min syn suddig & jag visste inte vad som var verklighet & vad som var min galenskap. & han? Han kunde inte bry sig mindre. Han lade på & jag lämnades ensam i min sinnesrubbade värld.