It kills me that he's got the same opinion as I do, 'coz it makes it so fuckin' hard to have the patience that I learned to develop during my go&hide-era in 2006. Back then I made it thanks to something that I don't have now & that makes me lost. I don't kow how to save myself this time. Feels like I could do absolutely anything to get what I want so I can finally be happy, & that's fine by me but the problem is: I don't even know what anything could be.
Han delar min åsikt & det tar fan kål på mig, för det gör det så satans svårt att uppbringa tålamodet jag under min gå&gömmamig-era 2006 lärde mig att kreera. Då lyckades jag tack vare någonting som jag inte har nu & det är vad som får mig att förlora mig i marans rubbade hoppborg. Jag vet inte hur jag ska rädda mig själv den här gången. Upplever mitt känsloläge som om jag skulle kunna göra precis vad som helst för att få det jag vill ha så att jag äntligen kan bli lycklig, & det är OK med mig men problemet är: jag vet inte ens vad vad som helst skulle kunna vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar