men nu vill jag bara sova.

"jag kommer inte ändra någonting i texten blahblahblah" alltså, det skiter jag nog i egentligen. spelar ingen roll. folk får väl tro vad dom vill om mig. det gör dom ju ändå redan.

det väsentliga är att JAG vet sanningen. men det kändes även jävligt väsentligt att HAN skulle veta sanningen. för när jag läste texten så satt jag mest & "..ehhh.. men DRIVER han med mig?" han verkade inte alls ha greppat sanningen! å i telefonen bah "jag har rannsakat mig själv & jag kan inte komma på att jag gjorde några direkta fel under vårat förhållande". så jag fick påminna honom om lögnerna, dom omogna & elaka skämten, det psykiska nedbrytandet, bortprioriterandet.. å sen bah "aaaa men då var det säkert så, jag var en omogen 19-årig snorunge då blahblah". precis. jag vet. vill inte vara den som är den men det började någonstans, & det var där.

men orättvist att han ska ha GLÖMT & jag fortfarande kommer ihåg för eftersom han har glömt så lägger han allt på mig. jag kommer ju ihåg MINA fel också, men han hade fan totalt suddat ut alla sina! så i hans hjärna var det som om jag blev en violent hatande bitch from hell av ingen orsak alls. bah *POFF* mot honom, trots att ingen av mina andra vänner såg den sidan av mig. snälla rara liksom. jag flippade efter månader av skit, så var det bara. att bli dåligt behandlad av min pojkvän i kombination med rusande borderline var inte en god kombination helt enkelt. slutligen var det: enough. får jag skit - då ger jag skit. därför blev ett mindre misstag från hans sida större eftersom jag fortfarande var sargad av typ tretton andra misstag. could not handle it, helt enkelt.

så jag ringde iaf för att fylla i hans minnesluckor för det verkade sannerligen behövas.

gällande prostitutionen t.ex. att han mådde dåligt av det men inte ville visa det så han sa inget & han mådde sämre & sämre & jag fortsatte.. UHM. Vafan lixåm? den dagen han bröt ihop & började gråta över det så tvekade jag no way på att sluta. hans mående var mycket viktigare än mina pengar. men så skriver han det liksom som om jag visste att han mådde dåligt & jag bah körde över honom.. jag slutade för fan för hans skull - när han väl visade att vad han kände. men det framkommer såklart inte. att han faktiskt på eget bevåg höll inne allt. me did not force him to ya know.. & det här gällde väldigt mycket. varför ska folk alltid hålla på så? dom stänger inne saker för att dom tror att man skulle uppskatta det eller nåt & sen får man skulden för det instängda.. jag har aldrig tvingat nån att knipa mun jö.

& han hade visst glömt dom där gångerna sista året, då hans svartsjuka över att jag varin löööv med martin sipprade ur hans mun, då han sa att han höll på att bli kär i mig & att han inte vara min bästa vän utan min "bästa pojkvän". when nykter, when drunk. men det är lätt hänt, antar jag.. :) att glömma alltså. inte att bli kär. det är svårare hänt. om vi ska fråga mig & det ska vi ju.

han hade glömt typ.. allt som han gjorde. lagom stööööööörigt. så skulle jag nu sitta & dra upp det för honom, för jag vill ju så jävla gärna minnas. jag har ju spenderat senaste åren men att försöka glömma jö! & faktiskt lyckats förvånansvärt bra *klapp på axeln*.

ajjjjaaaa. egentligen skulle jag väl vilja bemöta precis ALL bullshit i ett eget inlägg, men seriöst. jag bryr mig fan inte längre. blir lixåm helt matt av dom jobbiga männen i mitt förflutna. för att jag är less. tiden ni får av mig är när jag skriver i min bok & ni är involverade. & thomas har fått lite tid vid terapisessionen igår för att jag alltid ska uppdatera psykologen om var jag befinner mig & liksom ge henne en häntsensist-saga. i övrigt vill jag inte berätta hur jag upplever uppbrottet från thomas för jag har ingen lust att *blahblah blah censurerar mig själv*.

*fast nu beslutade jag mig för att publicera det iaf*
*& sen beslutade jag mig för att radera det*

men till denna sak..
som tidigare sagt: alla får tro vafan dom vill - så länge VI, jag & erik, vet att vi var två om det. Jag visste det, & jag hoppas att han också vet det efter samtalet vi hade ikväll. han sa då det iaf & det kändes inte som en lögn denna gång så förhoppningsvis gick det in i örat & har inte kommit ut ur det när han vaknar bakis imorgon.

över & ut, varulvstjut!